Ja, då får man några rynkor till då. Jag fyller nämligen år idag:) men inte är det bara åldern som ger en rynkor...
Vi är i Bollnäs hos mina släktingar & dom har naturligtvis ett husdjur i form av katt & mina vovvar vet bara en sak när det gäller katter. JAGA! Öxo & Tino drog iväg som en avlöning & nu sitter katten i äppelträdet. Öxo nöjer sig inte med att bara jaga, man måste ju hoppa runt trädet & skälla. Kattskrället kanske ju ramlar ner, tror han;)
Inte nog med det Öxo kom & bar på en död råtta, undrar om han tror att han är en katt eller?

Det är så härligt här, min moster & morbror bor ute på landet & vovvarna kan springa lösa & härja runt. Vilket dom gör också.
Anders & jag körde lite sök markeringar på Öxo igår & det gick riktigt bra & idag har jag kört lite uppletande med Öxo & Tino. Tänkte att jag skulle ut & spåra med Tino imorrn. Jag vart lite lat idag & så blåser det så j-vla kallt. Ito & Kimba har varit ute & busat lite med bollar, det gillar dom skarpt.

Moster Mia & jag tänkte åka på Dollar & shoppa lite men våran bil hade andra planer. Låset har varit trasigt & nu när vi skulle åka iväg höll bilen på att låsa & låsa upp sig hela tiden. Han verkar ha fått fnatt.
Så vi blev hemma istället. Mia har ju ingen kombi bil som vovvarna kan åka i & jag vill inte lämna dom ensamma här. Man vet aldrig vad dom ställer till med för bus.
Anders, Åke min morbror & min kusin Stefan har åkt till skogen för att hugga lite.

Mia & jag ska göra inbakad fläskfile till middag & pannacotta til efterrätt. Mums!
Nu i eftermiddag kommer mormor & morfar, vi ska äta tårta & jag ska öppna många fina presenter;)


GOTT NYTT ÅR!!

//Annica

Tyvärr har jag inte fått med alla, då en del är så stora & en del har inte gått att öppna.



/Annica

Idag träffade jag Marie & Anna-Carin på torpet, så vi tränade ett litet pass.

Tinos problem har varit rutan & vittringsapporteringen, men det känns nu som vi är på rätt väg.

Rutan kommenderar matte & det är full fart på Tino..


...Varsågod säger matte & Tino kommer som en avlöning, belöning i sikte!


Vi tränade även lite framåtsändande som inte gick så jättebra idag. Tino var så taggad så han galopperade hela vägen igenom gruppen. Delade upp momentet & körde bara saktaövningar genom gruppen & då gick det mycket bättre.
Sedan körde vi lite vittringsapportering. Det är ett moment som borde vara det enkelt att lära in då man har en hund som gillar föremål & når man kastar en kotte med tusen andra kottar så plockar dom rätt. Tino har iaf fattat att han ska ta min pinne även om han har lite för bråttom ibland & plockar upp minst 2-3 pinnar samtidigt. Matte kolla vad jag är duktig! Det kan vara en nackdel ibland att ha en hund med stort föremålsintresse;)


Jag & Tino under fria följet .

Foto: Marie Nilsson

Tack Marie & A-C för ett bra träningspass.

//Annica & Tino

                                
                              KORAD SUCH LP1 LPII Objektivs Aria

                                        *1998 05 13    + 2007 12 12




Eleanor ringde mej på onsdagkväll & berättade att Mojjan hade fått somna in.  Det blev ett kort samtal & vi la på, då tårarna strömmade ner för mina kinder både för Eleanors skull & Mojjans. Dom hade ringt från Strömsholm tidigare på dagen & dom hade hittat cancer i benmärgen.
Jag beundrar Eleanor för det beslut hon tog, att hon fick somna in samma dag. Eleanor ville inte att hon skulle plågas.

Mojjan var en sådan där hund man aldrig glömmer...
Med glimten i ögat charmade hon alla på fyra & två ben, ingen gick oberörd
Hon älskade att ligga på sängen & när man kom dit för att mysa med henne så "knorrade"hon förnöjt.
Hon hade ett enormt föremålsintresse & hon hade alltid något i munnen att bära.
Jag minns när hon var lite valp, då jag hade tappat min mobiltelefon i skogen på klubben & gissa vem som kommer med den i munnen. Det är så jag alltid kommer att minnas Mojjan.

Mina tankar är hos Eleanor & Erik

/Annica





                             

Förra söndagen hade Marie & jag anmält oss till lydnadtävlingen i Vännäs. Vi såg fram emot den då det brukar vara en trevlig tävling med adventsfika & så.
Väckarn ringde kvart i sex så jag klev upp & tittade ut genom fönstret. Full snöstorm. Shit. Jag ringde till Marie & vi konstaterade att vi skulle stanna hemma istället för att ut & köra i detta skitväder. Det kändes helt ok, man fick ju krypa ner i sängen igen. Mys pys.

Elles Lill-Aber (Mojjan) har varit jättesjuk. Hon har varit till Strömsholm & tagit alla världens prover, men dom hittar inget.
Hon har nu piggat på sig efter att har fått medicin av vetrinärn ´på Rödbäck, den gjorde susen. Elle håller nog på att bli galen på mig då jag ringt henne flera gånger om dagen för att kolla hur "min" lill-Aber mår. Den här voffan har ju ett speciell plats i mitt hjärta. Jag minns när jag träffade henne första gången...

Jag låg & hade migrän & telefonen ringde. Anders sa att det var Otis Janne. Jamen han brukar ju inte ringa på hemtelefonen, nåja jag tänkte inte mer på det, jag hade ju så j-vla ont i huvudet. Jag sommnade till lite men vaknade att jag hörde att det var någon ute på gården. Jag tittade ut genom fönstret & fick se en liten tervvalp springa omkring på gräsmattan. Gissa om jag piggnade till fort, huvudvärk vad är det?
Jag sprang ut på gården, i aprikos morgonrock:) & där var hon, Lill-Aber. Sötare liten fröken får man leta efter.
& hon var verkligen en liten fröken, trodde vi ja...

 När det var dags för mentaltesten stod Elle & jag & gapade. Denna lilla fröken talade om för alla spöken & fula gubbar att här har ni inget att göra, stick!! Mojjan var en liten ulv i fårakläder;) Hon gjorde en kanonfin test.
& vad som hände sedan vet väl alla?
Elle parade min Ito med Mojjan & det blev många fina puppisar. Anders & jag var bara tvungen att behålla en liten puppis & Tino "Skruttis" kom in i familjen.

Mojjan & Tino


Jag ville skriva några rader om Mojjan, hon är en underbar hund. Fick jag för Elle skulle jag ta hem henne;)
Tur att jag iaf får pussa på henne när jag vill...

Kram från Annica

Ja, så här har det sett ut på kvällen när man försökt att titta på Tv´n i lugn & ro:))


Ira & Kimba myser. Visst ser dom ut att må gott? Själv får jag nästan inte plats:)


Så här såg Ira ut när hon fick åka i framsätet på Golfen..


..Visst är hon jämarn´puppig??


Hare gott

//Annica