Förra söndagen hade Marie & jag anmält oss till lydnadtävlingen i Vännäs. Vi såg fram emot den då det brukar vara en trevlig tävling med adventsfika & så.
Väckarn ringde kvart i sex så jag klev upp & tittade ut genom fönstret. Full snöstorm. Shit. Jag ringde till Marie & vi konstaterade att vi skulle stanna hemma istället för att ut & köra i detta skitväder. Det kändes helt ok, man fick ju krypa ner i sängen igen. Mys pys.

Elles Lill-Aber (Mojjan) har varit jättesjuk. Hon har varit till Strömsholm & tagit alla världens prover, men dom hittar inget.
Hon har nu piggat på sig efter att har fått medicin av vetrinärn ´på Rödbäck, den gjorde susen. Elle håller nog på att bli galen på mig då jag ringt henne flera gånger om dagen för att kolla hur "min" lill-Aber mår. Den här voffan har ju ett speciell plats i mitt hjärta. Jag minns när jag träffade henne första gången...

Jag låg & hade migrän & telefonen ringde. Anders sa att det var Otis Janne. Jamen han brukar ju inte ringa på hemtelefonen, nåja jag tänkte inte mer på det, jag hade ju så j-vla ont i huvudet. Jag sommnade till lite men vaknade att jag hörde att det var någon ute på gården. Jag tittade ut genom fönstret & fick se en liten tervvalp springa omkring på gräsmattan. Gissa om jag piggnade till fort, huvudvärk vad är det?
Jag sprang ut på gården, i aprikos morgonrock:) & där var hon, Lill-Aber. Sötare liten fröken får man leta efter.
& hon var verkligen en liten fröken, trodde vi ja...

 När det var dags för mentaltesten stod Elle & jag & gapade. Denna lilla fröken talade om för alla spöken & fula gubbar att här har ni inget att göra, stick!! Mojjan var en liten ulv i fårakläder;) Hon gjorde en kanonfin test.
& vad som hände sedan vet väl alla?
Elle parade min Ito med Mojjan & det blev många fina puppisar. Anders & jag var bara tvungen att behålla en liten puppis & Tino "Skruttis" kom in i familjen.

Mojjan & Tino


Jag ville skriva några rader om Mojjan, hon är en underbar hund. Fick jag för Elle skulle jag ta hem henne;)
Tur att jag iaf får pussa på henne när jag vill...

Kram från Annica