Det är inte lätt att mista en vän..
Beslutet är absolut det svåraste att ta, men det är man skyldig till, tycker jag.
Saknaden är enorm. Man har levt tillsammans under lång tid & haft en massa kul tillsammans & plötsligt är det bara borta.
Jag kommer på mig med att ta fram 4 matskålar. Jag pratar med Ito & jag hör honom tassa omkring. Han låg alltid med mig i sängen & vi myste alltid en stund innan vi skulle sova. Det är nog det jag saknar mest. Hans go nos att pussa på & hans knorrande när han njöt i det fulla.

Min älskade vän. Jag saknar dig!
//Matte
Tack Marie för dom fina korten som du knäppte på mig & Ito
Du har ingen aning hur värdefulla dom är för mig.
Saknaden kommer alltid att finnas, men blir lättare med tiden.
Dufårtänka på dom glada stundarna som ni haft tllsammans.
Tänker på er.
Kram
Åhhh, jag blir alldeles rörd när jag läser! Vad fint du skriver.
Vi tänker på er!
Kramar från oss
Gullpumpa. kram
Du sätter ord på hur det känns att mista en kär hundvän. Jag träffade Ito ca 14 dagar innan ni tog beslutet och jag förstår vad du menar med att man kunde se tröttheten. Jag kände igen blicken från Tessies sista vecka innan hon fick sluta. Sköt om er. Kram Carina.
Tårarna stiger när jag läser dina fina ord om Ito.
Han kommer alltid att finnas i minnet. Tänk vad många fina och roliga minnen du har av honom, det kommer att hjälpa dig i din sorg. Han pussar säkert dig go´natt om du känner efter riktigt.
Kramar från oss alla
Är här inne och läser lite nu och då. Och Ito har genom dina ord gett ett stort intryck, han påminner om en gammal gubbe i det här huset. Att behöva säga HejDå till sin bästa vän är det värsta som finns, men med tiden lindras det onda och man minns bara allt roligt man har gjort tillsammans. Nu lever han vidare genom sina barn och barnbarn.
Tänker på er!
Linda
Vilka oerhört fina ord du skriver om Ito, tårarna trillar nedför mina kinder. Och precis som Eleanor skriver; om du känner efter riktigt...
Kramar om
Snyft... du kan verkligen uttrycka dej du vännen! Kramar om. Ses snart hoppas jag...Eva å Kira
Ja, vad kan man säga. Så sorgligt... Vi tänker på er och skickar lite styrkekramar..
Blev så tagen så jag glömde säga vad jag skulle säga... :-)
Vi hade gärna kommit! Men dessvärre så sitter jag fast på mitt jobb, och vet inte om och när jag får semester (familjeföretag...)... Eva har skadat sig, slitit av ledband och annat i foten och sitter hemma med foten stor som en ballong och kryckor...
Så blev visst den sommaren... Men vi tänker på er andra lyckostar och hoppas att ni får en underbar vecka!
Kramar från Skärhamn
Jag blir alldeles tårögd när jag läser om Ito.... Det är kanske ett av de svåraste besluten man måste ta här i livet. Har inte haft tillgång till dator på över en vecka så min hälsning kommer lite sent. Jag hoppas att det börjar kännas bättre nu.
Kramar från oss! Ses snart!